Semester 2017 – del 2

Stjäla är fan inte OK! Nej, jag är den första att irriterat kommentera stöld som en av dödssynderna…

Igår när jag hade semesterns bästa dag (typ dag 1) med allt vad en sån dag innehåller

  • frukost på balkongen,
  • pyssel i lägenheten,
  • avlägsnande av sopor,
  • inköp av grönsaker och nyttig mat,
  • solstol på gräsmattan utanför balkongen
  • plöjande av dokumentärer på SR-appen (P3 Dokumentär)

Mitt i min härliga dokumentär-tillvaro, närmar sig två små flickor min position…. Ser dem i ögonvrån och tänker att jag inte orkar kommunicera med barn just nu…

Men väldigt lågmält och älskvärt hör jag: ”Hej, ursäkta… Vi tänkte fråga var du köpt din stege? Vi vill också köpa en sån.”

Jag har en grind i mitt balkongräcke och balkongen är en halv meter ovanför marken så jag har en stege med tre steg som jag ställer ut när jag använder min ”uteplats”.

När jag ska svara dessa två supersöta och ödmjuka flickor så kan jag inget annat än vara helt ärlig…

”Å vet ni – jag har inte köpt den stegen någonstans. Den stegen har en gammal pojkvän till mig snott på ett bygge någonstans, så jag har ingen aning om var man kan köpa en sådan…”

Omdedelbart lägger jag till:

”Det är ju aldrig OK att stjäla saker, men just han valde att göra det och ge den till mig..”

Jag hör att jag ändå sagt fel saker (om än sanningen)…. Så jag fortsätter att resonera:

”Jag skulle kunna tänka mig att det finns liknande på Bauhaus eller sådana byggvaruhus, det kan ni säga till mamma och pappa…”

*suck* hopplös vuxen förebild man är….

Flickorna springer iväg till pappa som sitter 20 meter bort och jag förstår ju vad de kommer att säga… *skääääms*

Jag tittar upp och skuggar solen med min hand. Pappan tittar åt mitt håll och ler stort och jag skrattar och håller handen för ögonen i en skäms-gest…. *huvva*

Barnen fick i alla fall veta att det finns vuxna som inte ljuger!

Samma barn fick ta emot min skarpa tillsägelse om att flytta sin fotbollsmatch från ”min” gräsmatta för 1,5 vecka sedan… ATT de ens vågade sig fram till den sura tanten…. 🙂

 

Annonser
Publicerat i Livet | Lämna en kommentar

Semester 2017 – del 1

I fredags kl 16.00 gick jag på semester!

Det är viktigt att den här semestern blir meningsfull, avkopplande och på alla sätt givande. Det är ett stort ansvar som vilar på mina axlar, för det är naturligtvis JAG som måste se till att semestern blir på det viset…

Sedan oktober förra året har jag haft stresspåslag med helgarbete, extra uppdrag och dessutom dök det upp besvärliga personer att handskas med i jobbsammanhang! Allt detta efter förra årets juni-katastrof! I juni förra året slogs hela min arbetssituation i spillror av att min närmsta kollega twittrat felaktigt.

Det enda aktiva val jag faktiskt gjort i hela soppan är att fortsätta enligt skrivet anställningskontrakt. Inget av de saker jag tidigare nämnt i blogginlägget står nämligen med i kontraktet, men jag tar på mig det ansvaret – ett aktivt val att fortsätta vara anställd hos min dåvarande och nuvarande arbetsgivare.

Nu har jag haft semester i 3 dygn. Jag har: ätit god mat, blivit berusad (1 gång), sovit jättemycket, tittat jättemycket på tv och facebook. Jag har tvättat, diskat och rastat hunden.

I ett försök att börja semesterplaneringen blir jag och min stora kärlek i princip osams…

Jag inväntar nu tidpunkten när jag återerövrat mig själv! När ska jag komma tillbaka i full glans och styrka och när ska jag orka planera? När ska jag veta att jag orkar åka på semesteräventyr?

Litegrann har väl planerna kunnat utkristallisera sig, men det är ju inte som andra år.

På onsdag är det 17 år sedan jag födde barn! Det ska vi fira med lunch på mysig restaurang!

Det som inte dödar, det härdar!

Publicerat i Livet | 1 kommentar

Utan livmoder – försmäktar jag på denna ö?

I november 2015 opererade jag bort min livmoder. Jag hade fyllt 45 år och jag upplevde problem som jag kopplade till livmodern. Det gjorde även gynekologerna. Är patient och läkare överens så är det ju liksom bra…!

Jag sökte för mina besvär 2013 och 2014 också. Upplevelsen för mig då, var att de inte tyckte mina besvär var besvär. (Detaljer hör hemma på darknet eller så…)

I juli 2015 sökte jag således för 3:e gången. Nu hade jag bestämt mig! Någon typ av behandling/åtgärd måste komma till stånd, annars är livet inte värt att leva.

Läkare nr 3 remitterade till läkare nr 4. Läkare nr 4 opererade då bort en polyp ur livmodern. Anestesi och en dags sjukfrånvaro… sen skulle allt vara i sin ordning. Men icke…

Konsekvens: Jag avvaktar ett par månader och söker läkare nr 3 igen. Tyvärr är jag nu ingen bra patient, för jag kommer till läkaren med ett helt klart behandlingsförslag/önskan… De gillar inte det, de där läkarna! Så när jag föreslår att enda remissen och fortsatta tanken om min behandling handlar om hysterektomi så får jag mothugg. Men jag är som är och jag drar ”suicid”-kortet… Remiss!!!

Fort gick det då också eftersom jag pga ett administrativt misstag fått vänta lite för länge i något av leden innan….

Så – läkare nr 5 utförde operation/hysterektomi under första veckan i november 2015!

Jag har i ett ”privat” mejl till mottagningen meddelat min positiva upplevelse av det dygnets vistelse på sjukhuset. Nu vill jag klargöra fördelarna med att leva utan livmoder (förutom att mina andra besvär försvann): Man får ingen mens!

Jag har inte köpt en tampong, en binda eller blödningshämmande piller på 2 år! Undrar om jag egentligen även höjde min reallön genom detta ingrepp? 🙂

Om man vet att man är för gammal att skaffa barn, om man vet att bebis-behållaren passerat bäst-före-datum, varför ska man behålla den? Finns enligt mig ingen som helst anledning. Mina upplevelser av hela processen är enbart positiv.

Ja, det var väl iochförsig inte särskilt kul att faktiskt inse att 4 veckors sjukskrivning var nödvändig. Den inleddes ju med morfin och förstoppning. Sen kom den stora tröttheten. Den 7 december 2015 återgick jag till det vanliga livet och arbetslivet genom att delta i jobbets julmiddag en fredag eftermiddag.

Jag har läst massor kring hysterektomi EFTER att jag gjort min. Det är debatterat och det finns kritik mot de framstående gynekologer som förordar denna behandling. Jag är för hysterektomi i de fall patienten själv kommit fram till att det vore en lättnad. Sedan förstår jag dilemmat med yngre personer som kanske kunde haft tankar på att vilja ha barn…

Läkaren (han nr 5) sa till mig inför ingreppet att det ju skulle ge mig ca 10 år utan mens innan klimakteriet skulle hälsa på. Det är alldeles toppen! Enda nackdelen är att jag inte förstår när jag har PMS, för ägglossning har jag fortfarande. 🙂

Det var berättelsen om att göra sig av med en kroppsdel utan saknad!

 

Publicerat i Hälsa | Lämna en kommentar

Tonårsförälder

När mamman fått ett antal mycket korta och halvsura svar på vardagliga frågor, ställer hon den omtänksamma frågan om allt står rätt till?

”Är du ledsen eller sur över något kanske?”

Tonåringen svarar (i vuxet tycke) lite småsurt: ”Nej, allt är bra.”

Mamman: ”Ja, OK – jag är nog bara jättedålig på att tolka tonårsspråk… Men du skulle ju kunna vara lite trevlig och rolig…?!”

Sonen: ”Men jag har ju inget roligt att berätta…”

Mamman: ”Inte jag heller, men jag är rolig ändå” (å så gapflabbar hon)

Hon fick iallafall ett tonårsleende (ihop med en idiotförklaring)!

😂👍🏻

Publicerat i Familj, Okategoriserade | Lämna en kommentar

Jag menar verkligen att man väljer sitt liv!

Exakt!

Vi människor är priviligerade för att vi har en fri vilja! Vi gör val hela tiden där konsekvensen ger oss det liv vi då i slutänden väljer!

Är man inte medveten om detta, så kan det hända att man tycker att livet är orättvist.

Icke!

Allt som ”händer”, allt som sker är resultatet av dina val!

Ska vi säga så? 😉

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Trasiga människor

Har haft ett telefonsamtal med en trasig person idag… Mitt under vårt samtal blir jag arg… Jag förstår nästan inte varför. Varför blir man arg på en person som mår dåligt? Det är väl inte hens fel?

Jo, det var det jag tyckte! Idiot! Du har mått dåligt i 18 år! VAD är det som får dig att fortsätta må dåligt? Vad är det som gör att du stannar i ”må-dåligt-zonen” så länge??

Jag tror att ”må-dåligt” är en trygghet för hen! Jag förstår ju inte att man väljer att må dåligt under så lång tid…

I mitt ärliga uppsåt så säger jag precis som jag tänker (eller – det gör jag ju jämt)!

”Vad faaan! Du har gjort dåliga val i livet, sluta med det! Allt kan bli bättre av att godkänna sig själv, att välja att tycka att man själv är OK!”

Det är ingen dumskalle jag har att göra med… Hen säger: ”Jodå, jag är säkert oförmögen – men Ann, du är ju en annan typ av person! Du är stark och säker… MEN – jag upplever dig som en sökare när det gäller förhållanden!”

Japp! Jag är ju inte den mest smidiga och allvetande när det gäller förhållanden… Hmmmm….

Jag gillar metaforer. Det gör hen också eftersom vi är hyfsat nära släkt.

Skillnaden mellan oss är tydligen att jag siktar och skjuter medan hen siktar och siktar igen och igen.

I jämförelsen så blir det två filmer som spelas upp: En där hen lägger an, siktar och funderar för att sedan lägga ner bössan i knät. I den andra filmen så siktar jag, lägger an och skjuter!

Jag siktar, skjuter och missar! Jag siktar, skjuter och halvträffar (sårar). Jag siktar, skjuter och träffar.. I vissa lägen hämtar jag bytet – i andra lägen inte..

När hen tillslut ”metaforar” att hen i slutänden kommer att typ luta sig framåt och oavsiktligt trycka av och därför skjuta sig i foten, så skrattar vi ohämmat!

Just idag är jag lycklig för att ha haft god jakt-lycka med goda val! Hen kommer inte ha god jaktlycka förrän hen godkänner sig själv och börjar trivas i sitt eget sällskap.

Det kan jag inte hjälpa till med!

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

I feel again me!

Det är precis som år 1999!

1999 slog vi tärning om vilket datum vi skulle ta vårt förhållande till nästa ”level”… Vi hade slumpat fram datumet för vår förlovning (ca 8 månader framåt i tiden).

3 veckor innan ‘den stora dagen’ låter jag förstå att ‘han’ är på utlandsresa med studiegruppen på vår överenskommna dag.

Off! Avblåst! INTE!

Ett barn och en sjuhelvetes social resa senare så blev vi aldrig förlovade. Dessutom tog förhållandet slut. 😦

13 år senare (ett helt liv i princip) – ny förlovningsdag med ny man är bestämd…!

Jag är så hopplöst romantisk… Jag tror ju att VI tillsammans planerar en
F A N T A S T I S K förlovningsdag!

MEN

En vecka innan den STORA dagen får jag i knät: ”Den dagen har vi match kl (jadda, jadda)….” Inget jag aktivt fått veta på ‘resan’ fram mot den stora dagen…

Hur gör jag nu då? Ringarna är redan graverade. Ska vi sitta i byhåla och heja på bästa division-8-laget och samtidigt trä ringar på fingrar?

Vart tog all romantik vägen? Vart tog uppoffring i kärlekens namn vägen? Vart tog mitt goda humör vägen?

Vill ju bara skrika: ‘Off! Avblåst! INTE!’ igen…

Publicerat i Familj | Lämna en kommentar